”Man får vara beredd på att låna ut den, annars kan vi inte ha den”

Studies syfte är att undersöka hur barns egna medhavda leksaker används på förskolan, samt vilken betydelse de tillskrivs i verksamheten av såväl barn som pedagoger och vårdnadshavare. Vi har utgått ifrån tre frågeställningar för att konkretisera vårt syfte: Hur används de medhavda leksakerna av barnen? Hur ser pedagogerna på de medhavda leksakernas funktion och användning? Hur förhåller sig vårdnadshavare till att barnen kan och får ta med sig leksaker till förskolan? I studien har vi använts oss av de centrala begreppen tolkande reproduktion, ickemänskliga aktörer och symboliskt värde för att tolka det empiriska materialet. I kapitlet tidigare forskning berör vi leksaker som begrepp, leksaker som kommunikation, leksaker som lärandeobjekt, leksaker som könsstereotypa, leksaker som övergångsobjekt och leksaker som kan vara problematiska. Vi har använts oss av en kvalitativ forskningsmetod vid insamlingen av empirin. Empirin består av tre observationstillfällen, intervjuer med tre pedagoger och enkäter utskickat till åtta vårdnadshavare, alla delar är insamlade och utförda på samma avdelning. Studiens resultat visar hur barnen på olika sätt använder den medhavda leksaken i verksamheten. Vi har sett att den medhavda leksaken återfinns på tre olika sätt; i leken, som övergångsobjekt och att den bara är där. Den vanligaste funktionen är att den medhavda leksaken återfinns i leken. I resultatet framkom det att pedagogerna hade olika syn på den medhavda leksakens funktion och bland vårdnadshavarna var det tydligt att synen på den medhavda leksaken skiljde sig. Två pedagoger ansåg att det fungerade medan den tredje var tveksam till de medhavda leksakerna. Bland vårdnadshavarna såg vi att de antingen var positiva eller negativa till den medhavda leksaken. Pedagogernas och vårdnadshavarnas tidigare erfarenheter och åsikter avspeglade sig i vad barnen fick ha med sig och i vilka regler som fanns på förskolan